Den går mot sitt slut. Det är så tomt och tyst i huset och katterna far runt som galningar och busar, helt klart glada över att "monstret" är borta. Men jag saknar henne! Vi hade världens bästa vinter och nu längtar jag till våren trots att det är så vitt och vackert där ute. Det är inte lika roligt när man inte har någon att vara ute med.
I går när jag lämnat Saga åkte jag direkt till min bror och hans härliga familj. Jag visste att om någon kunde göra mig glad så var det lilla A. Och det kunde han visst, han var gulligare och roligare än någonsin. Han kunde säga "kaka" och fick smaka sin första mums mums. Gissa om han njöt! Sedan lärde han sig att säga "nine" och det gjorde mig glad igen. Tack lilla A.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar